Flera undrar

hur det känns på det nya jobbet. Dels det nya yrkeslivet, dels det nya jobbet. Ja, vad ska jag säga? Det är jobbigt att vara så medvetet inkompetent. Det gör att jag blir ännu klumpigare och fixar inte ens att öppna förpackningen till näringsdroppet eller ta bort uppdragningsnålen från sprutan eftersom jag har skruvat åt den alldeles för hårt. De centrala venkatetrar jag hittills har sett har inte sett ut såhär. Därmed blir hanteringen av dem visserligen desamma men ändå annorlunda. Tillräckligt annorlunda för att jag ska känna mig som ett totalt tap som måste fråga om allt. Umeå använder inte pappersremisser på standardprover och bara en sådan simpel grej blir elektroniskt mer komplicerad. Men... det har jag ju varit förberedd på. Det gör dock inte upplevelsen roligare för det. Och även om det inte känns roligt att bli tillsagd så är det så bra att få veta vad man kan förbättra för att lära sig "rätt" från början. Det komplicerar saken ytterligare att det är en specialistavdelning med speciella behandlingsprogram med speciella mediciner som jag aldrig tidigare har hört talas om. Tiden räcker inte riktigt till att gå igenom FASS för varje läkemedel och det känns väldigt oproffsigt att fråga vad de olika medikamenten är till för. Men jag trivs ändå! Och jag kommer nog trivas ännu mer när jag börjar känna mig tryggare i yrkesrollen. Sedan är jag nyfiken på VEM som är min dubbelgångare i Umeå eftersom många har sagt att jag har det.