Detta har hänt:

FÖRE JUL

Innan jul blev jag erbjuden en trainee-tjänst för Skellefteå kommun på äldreboendet Brogården i Skellefteå. Jag bad att få tänka på saken då jag hade flera andra ansökningar ute.

I ONSDAGS

En klasskompis tipsar om mig under en anställningsintervju i Piteå i måndags varpå de önskar att jag ringer upp dem. Gör det och blir kallad på intervju på onsdagen. De erbjuder bättre ingångslön än landstinget i Västerbotten men kan just nu inte riktigt lova att en anställning kan bli av pga nya direktiv på arbetsplatsen. Slutgiltigt besked ska jag få senast kommande tisdag.

Efter intervjun åker jag hem till Mia, dricker kaffe och pratar strunt. Just innan middagen ringer mobilen.

Rekryteraren från Örnsköldsvik ringer angående min ansökan jag skickat i december. Det handlar om ett vikariat på kirurgavdelningen. Tjänsten är ett vikariat till och med sista augusti, på heltid. Även de erbjuder bättre ingångslön än Västerbotten och hon vill höra hur jag ställer mig till att flytta till Ö-vik. För mig är det självklart skönt om jag slipper flytta men om jobbet verkar tillräckligt intressant och utvecklande så har jag egentligen ingenting som hindrar att jag flyttar. Jag lovar att fundera på saken och lämna besked på tisdag. Lätt fnissig sitter jag och kollar lägenheter på nätet och funderar på om man skulle chansa och bara flytta till en okänd stad där jag verkligen inte känner någon alls.

I TORSDAGS

Anna och jag sitter och trälar på med vårt flumflumarbete. Hennes mobil ringer. Västerbottens läns landsting vill erbjuda henne en trainee-tjänst. Det är fyra tjänster utannonserade, två på kirurgsidan och två på medicinsidan. Anna blir erbjuden medicinsidan. När hon lagt på säger jag att det skulle vara lustigt om min telefon kommer ringa inom en kvart med samma budskap. Jag hinner knappt säga meningen färdigt så ringer det. Jag blir erbjuden kirurgsidan. Intervju ska ske på fredagen och då ska även lön diskuteras. Vi får grava koncentrationsproblem men den lilla halvtimme då vi kanske gör något som är en uns produktivt hinner vi rätt långt. När Anna har gått sitter jag och dolar på med lite allt möjligt. Telefonen ringer, dolt nummer. Det är Norrlands universitetssjukhus som ringer. I december sökte jag en heltidstjänst, tillsvidare på Hematologen. Tjänsten är tillsatt men chefen säger att hon behöver en till vikarie och vill att jag ska erbjudas den tjänsten. Jag förklarar läget att jag har erbjudanden men att jag definitivt även vill tänka igenom hennes. Om jag tackar ja, skulle hon gärna vilja träffa mig, säger hon. Jag lovar att höra av mig nästkommande dag. Lätt fnissig sitter jag återigen och ställer mig i kö på lägenheter i centrala Umeå bara för att se hur långt fram i listan jag hamnar med mina dryga nio år i bostadskö.

I FREDAGS

Halv sju på morgonen kommer ett sms att jag står som femma i kön på den tvårumslägenhet jag visat intresse för. Dagen fortsätter sedan med träff på Skellefteå lasarett och officiellt erbjudande av trainee-tjänst till mig. Han säger att jag var kirurgsidans förstahandsval till tjänsten och det är ju glädjande att höra. Tyvärr kan de bara erbjuda 75% sysselsättningsgrad men erbjuder lite mer i ingångslön. Jag ber att få tänka på saken eftersom det inte riktigt ger samma förutsättningar. Det innebär att jag måste vara inskriven som arbetssökande på Arbetsförmedlingen (min forne arbetsgivare) på deltid. Ingen lockande tanke. Sedan är en sjuksköterskelön baserad på 75% inte mycket högre än vad jag haft i studiemedel under tre års tid. I åtanke finns även de nedskärningar och omstruktureringar som just sker i redan befintlig personal. Efter mötet ringer jag till Hematologen och säger att jag kan besöka dem idag om de vill träffa mig. Halv tre ska jag vara på plats. Det är ett mycket trevligt möte och en mycket, mycket intressant avdelning. Det är ett bra ställe att vara ny på, berättar chefen. De erbjuder alltså heltid med start på min första dag som sjuksköterska och vikariat till sista augusti. Eftersom jag tyckte att jobbet lät så intressant redan i december när jag sökte tackar jag "ja" till erbjudandet och så är det bestämt!

Jag har fått heltidsjobb som sjuksköterska på en grymt intressant avdelning på NUS!

Åker till min kusins lägenhet och softar en stund. Kommer sedan på att jag ju kan be att få titta på lägenheten och har så tur att jag är varmt välkommen. Lägenheten är nytapetserad, bra planlösning, stort förråd, bra tvättstuga, nära till centrum och nära till mitt blivande jobb. Enda nackdelen är att den är på bottenplan så att det är viss insyn av förbipasserande ute på gatan samt att det endast finns fransk balkong. Lägenheten har legat ute tidigare men ingen har tackat ja till den så nuvarande hyresgäst tror att min chans att få den är mycket stor. Till råga på allt vill han gärna bli av med den från första februari, vilket skulle passa mig alldeles perfekt. Fredag den trettonde kan vara en riktigt bra dag!

IDAG

Frågar jag en bekant om hon kanske skulle vara intresserad att hyra min lägenhet i Skellefteå i andra hand. Hon svarar glatt ja och önskar ta över lägenheten så snart som möjligt.

Är det såhär det känns när man har riktigt flyt?